Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom hela hennes varelse gick en rysning. Skulle
hon väl för honom blotta sitt hjertas svaghet, borde
hon låta honom ana att lians böjelse var besvarad?
— Nej, heldre döden, — tänkte Alva, och,
fästande en stadig blick på Ernst, svarade hon lugnt:
— Hvarföre skulle mitt hjerta frukta för alt valsa
med dig?
— Förlåt mig, Alva! jag yrade; men, till bevis att
jag haft orätt, så bevilja mig min bön; jag har aldrig
fått valsa med dig.
— Du är allt för upprörd, Ernst.
— Gif mig denna vals, och jag skall visa dig att
jag är lugn.
— Må göra då, efter du nödvändigt så vill.
Ernst lade sin arm om hennes lif, den darrade.
Alva lyftade sina ögon mot honom och i dem stod en
förebråelse; men han besvarade den med en alfvarlig
blick, hvilken tycktes säga: — var lugn, du skall
blifva nöjd med mig. — Och så stor var makten af hans
vilja, alt nu, då han i sina armar höll henne, som han
så högt älskade, föremålet för hans första verkliga
kärlek, darrade icke en muskel, och icke en enda blick
eller ett andetag förrådde huru vildt passionerna
tumlade om i hans bröst. Med ett utseende, lugnt och
likgiltigt, såsom hade hon varit en för honom alldeles
fremmande dame, förde han Alva genom valsens
hvirf-vel. De liknade båda tvenne vackra till lif väckta
statyer, så bleka och kalla voro deras ansigten; under
det att Gerda och Herman föreställde de iössläppla
passionerna.
Dock endast några hvarf förmådde Ernst att
dansa; ty han kände att profvet skulle öfversliga hans
krafter, om det fortsattes. Han återförde derföre Alva
till sin plats, samt aflägsuade sig, utan att till henne
yttra ett ord. Alva, som var nära att qväfvas, skynda-1
de ut på balkongen. Hon kastade sig ned på en af
sofforna, samt lutade sin bränheta panna emot den kalia
jern-balustraden. Några tårar af hopplöshet och djup
smärta runno utför hennes kinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
