Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den och gå in till din kyska, trogna maka, som alldeles
förgäter att du finnes till.
— Hilda! om ni leker med mig genom ett dylikt
skämt, så . . . ve öfver er! . . .
Grefvens röst var oigenkännelig.
— Mitt lif ger jag i pant för sanningen af mina
ord, — svarade grefvinnan Hilda, och skyndade utför
trappan, som förde till de gästrum, der nu grefvens
föräldrar voro boende.
Långsamt steg Ernst uppför trappan, som ledde till
Gerdas och hans våningar. Alva deremot flög hastigt
och lätt som en ande upp till sig; men vi lemna
henne, för att följa grefven.
Sedan han uppnått dörren till Gerdas yttre salong,
och varligt låst upp den, samt gått in, utan att tänka
på att stänga den efter sig, upplyftade han dörrgardinen
till nästa rum; men äfven der var tomt. Med tysta
steg fortsatte han vandringen till kabinettet, till
hvilket också dörrgardinerna voro nedfälda; men ljudet
af röster, som talade lågt, träffade hans öron. Han
undansköt förhänget så mycket, att han obemärkt kunde
blicka dit in, då han hörde Gerda yttra:
— Älskade, altid älskade Herman! hvad du var
god, som kom. O! om du visste hvad jag lidit, hvilken
oro och hvilka qval, som plågat mig? jag måste tala
vid dig, för att kunna lefva! Och likväl fruktar jag att
hafva allt för dyrt köpt mig denna lycksaliga stund; ty
säkert skall jag icke i morgon våga möta min mans
blickar . . . Denne man, som beröfvat mig dig, och gjort
lifvet till en börda för oss båda.
— Hvarför förbittra detta ögonblick med dylika
tankar. Låt nu min kärlek vara dig nog. Hvilka pligter
eger du väl emot honom? tillhörde icke ditt hjerta
mig, långt innan du svor honom tro?
Ljudet af en kyss kom grefven att darra. En tystnad
uppstod och några sekunder förflöto sålunda, då
Ernst plötsligt kände en hand på sin axel. Han vände
sig om, och befann sig ansigte mot ansigte med sin
far, mor, baronen och grefvinnan Hilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
