- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
128

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

roed obeveklig röst. Gerda gömde snyftande sitt
huf-vud i kudden. Och härmed lernna vi henne.

Helt tidigt följande morgon emottog Alva detta bref
ifrån Herman:

”Alva! Omöjligt vore, att för er skildra alla de
känslor, som denna natt bestormat mig. Ert
uppträdande vid ett tillfälle, då Gerda och jag lättsinnigt lekt
med de heligaste intressen, iiknade en räddande
en-gels. Man skall, såsom jag, hafva öfverlefvat ett dylikt
Ögonblick, för att rätt kunna uppfatta vigten af ert
ädelmod. Nu, Alva, måste ni icke vara det till hälften;
ty eljest har ni endast afvändt bevisen, men icke
misstankarna. Hvad jag af er begär, är kanske mer än ni
kan nppfylla.

”Skall ni förlåta mig, som gjort er till min
fästmö? Dock, jag kunde ju icke handla annorlunda. Att
rädda mig och Gerda på bekostnad af er heder, var
omöjligt... Alt förråda Gerda ... var lika omöjligt.
Det återstod således endast hvad jag gjorde. Men det
steg, jag sjelfrådigt tog, delta går jag nu att bedja er
fullfölja. Hör mig och förlåt:

”Det har gifvits ögonblick, äfven under min
berusning för Gerda, då jag drömmande belraklat er och
tänkt: ”Lycklig den, som en gång får kalla Alva sin
maka!” Tro icke, alt del år sjelfförsvaret eller begäret
alt från mig vända alla misstankar, genom en förening
med er, som dikterar dessa mina ord. Nej, det är
mina hemligaste tankar, min fulla öfvertygelse. Jag
bönfaller, vid Gerdas framtida lycka: blif min! Jag vet,
att Alva icke älskar mig; men ni älskar Gerda. Och
hon skall aldrig upphöra att älska mig, så länge jag är
fri. Hennes, hjerta skall tillhöra mig, så länge emellan
henne och mig icke finnes någon annan skiljemur än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free