- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
131

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke mera af den jungfruliga glorian; hon är ett helt
annat väsende och för henne är passioner, hvilkas
tillfredsställande i allmänhet anses som en olycka, långt
farligare än för andra, emedan de, allt annat ondt
obeiåk-nadt, icke allenast göra henne till en trolös maka, utan
äfven utplånar aktningen i sjelfva älskarens hjerta. Då en
qvinna faller genom oss och för vår skull, äro vi
likväl nog egoisler, för att äfven sjelfva, när vårt förnuft
vaknar, belöna henne med vår förkaslelsedom. Tacka
Gud, Gerda, alt vi rycktes ur den farliga berusningen,
innan ditt fel gjort del omöjligt för dig att blicka upp
till din man, eller emollaga Alvas ädelmodiga offer.
En timma sednare — hvem vet hvarmed den af dig
sjelf framkallade léte å téie’n då hade slutal! —
Mannens önskningar i dylika ögonblick hafva ingen gräns;
— och qvinnans svaghel är oftast allt för slor, atl
kunna emotslå dem.

”Och nu, min älskade Gerda! fly till din makes
hjerta; sök genom kärlek och trohet försona hvad vi
gemensamt brutit. — Jag går att i uiöfvande af mina
pligter söka ersättning för hvad jag i dig förlorar.

”Visa dig stark, min Gerda, och värd den
beundran mitt hjerta då skall skänka dig. Du får icke
ule-blifva från middagen, derest du icke skall blollstäila
oss båda.

”Herman.”

Delta bref, — kyligt som en November-natt, —
visade Gerda klart all Hermans kärlek ingalunda hörde
till det slaget, som trotsar lid och förhållanden, och
hon insåg nu lydligt, atl han icke tänkte dö af sorg
öfver hennes förlust. Det verkade likt elt kylande
pulver på Gerdas blossande känslor; han hade väl
beräknat dess effekt.

Alva skref till Ernst dessa ord:

”1 stora salongen klockan sex på aftonen väntas
Ernst af Alva."

Hon erhöll följande svar:

”Jag går med Gren ut att jaga, men återkommer
klockaa sex.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free