Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”— Hennes älskare sofver ju dernere, — svarade
den andre, livars röst Anna allt för väl kände.
”De bada talande aflägsnade sig. Anna släpade
sig fram till prestgården. Hon gjorde under denna
vandring en förfärlig upptäckt: att hon skulle blifva mor.. .
Alva höll upp. Baronen kastade sig ned uti
en emma, der han satt, mera lik en bildstod än en
menniska. Hon fortfor:
”Dagen derpå reste baron Max, åtföljd af
gref-ve Gralton, utrikes.
”Otto hade spårlöst försvunnit; alla
efterspaningar voro fåfänga, han var och förblef borta. Anna
framsläpade ett lif, som vore fåfängt att beskrifva, och
så förflöto tre månader. Hennes belägenhet var icke
mera möjlig atl dölja; men hon egde dock icke styrka
eller mod atl bekänna silt fel. En dag hemkom pa>
slorn ifrån någon af granngårdarna. Man hade der
framkastat några ord om hans dotter, hvilka kommo
honom atl länka på hennes förändrade utseende, del
han dittills tillräknat foslerbroderns besynnerliga
försvinnande. Hemkommen till prestgården, skickade han
efter Anna. Hon inträdde darrande och full af ångest.
”— Tag af dig schalen, Anna; hvarför går du
ständigt med den på dig? — yttrade fadren. Den
olyckliga vågade icke efterkomma tillsägelsen. Pastorn, ’sem
förgäfves väntade på att blifva åtlydd, blef otålig Oflfo
ryckte den sjelf af henne. Jag förbigår den gamle djapt
kränkta faderns första uibrolt af smärta, samt dottrens
bittra, men för sena ånger. Då den förre emottagil sin
dotters bekännelse, yttrade han med ett förfärligt lugn:
”— I morgon göra vi upp vår räkning, Anna; gå
nu, jag vill vara allena.
”Följande eftermiddagen kallades hon åter ned
till fadern. På bordet låg en bundl penningar, <*ch på
gården stod elt förspändi åkdon. Pastorn lill talade
henne med följande ord:
”— Din mors hemgift utgjorde S.000 rsdr rsg«;
hvilka, under den lid jag hade fyra barn att försörja,
alldeles åtgått. Men din lott denaf är 2,000 ridr-; jag
har genom lån förskaffat mig dem och här ligga åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
