- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
145

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in hit och jag ansåg mig af «r bedragen, svor jag att
ni icke skulle komma härifrån, ulan alt vara min. Ni
npplyste mig om milt misstag, jag trodde er!... jag
bjöd er milt namn, ni har blott skymfat mig. Nå vål,
ni skall blifva min; men, utan all bära baron
Helgenst jernas namn!...

— Här finnes ingen baron Helgensljerna, han blef
mördad för tjugu år sedan, här finnes blott hans
mördare, Otlo Lind! — utropade Alva och reste sig npp i
sin fulla längd.

Baronen raglade tillbaka några steg; men stadnade
plötsligt. Hans ögon vidgade sig, hans läppar blefvo
blå. Ett ögonblick stirrade han på Alva, men gick
derefler emot henne med ett lugn, som var förfärligt.

— Hvad ni nu uttalat, innebär er dödsdom ...
Jag skulle icke skona min egen mor, om hon lefde och
kände min hemlighet. — Rösten var fast och blicken
obeveklig.

— Jag har förut beredt mig derpå, — svarade
Alva lugnt; — men ni bör väl finna, att jag haft ett
stort och mäktigt motif, för att så kunna blottställa mig?

— Hvad skäl ni haft, qvittar mig lika. Min
säkerhet kräfver ert lif och ni skall dö, — utropade
baronen med raseri och ryckte ur bröstfickan en dolk, den
han lyftade emol Alva.

— Slöt icke till!... Ni skulle endast mörda en
qvinna, som beldre vill dö än förråda er, — sade Alva
med vemodig röst, och fäslade på honom en blick, full
af ömhet. — Långsamt sjönk handen med vapnet; han
for med den andra öfver sin panna.

— Alva! ni är en farlig qvinna... Hvem gaf er
denna makt, som emot mitt förnuft tjusar och bedårar
mig, så att jag skonar er, då min heder och mitt lif
fordrar erl uppoffrande. Hvem gaf er denna makt
öfver mig, som ingen hittills egt?

— Gud... som ville all ni en gång i ert lif
skulle lära er älska någonting högre än er sjelf, —
svarade Alva med rörelse.

— Hvårföre, Alva, har ni framkallat dessa länge
sedan glömda händelser?... Huru känner ni hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free