Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet inflytelserika känsla af vördnad för föräldrar. De
äga inga exempel af dygd; ingenting till motvigt under
frestelserna. De äro beröfvade allt, som gör sedligheten
till en oafviklig lag. Oaktadt således dessa arma barn
icke rå för, alt de hafva endast ett tygellöst lättsinne
att tacka för lifvet, drabbar dem likväl det förakl, som
ensamt borde tillfalla deras felaktiga föräldrar.
Uppstod då aldrig dessa tankar i er själ, när ni af egoism
gjorde Agnes till ert offer, samt dömde hennes barn
till ett lif, fullt af elände? Har ni aldrig med oro
betänkt, att det kunde vara ert eget barn, som, höljdt i
trasor, ntmärgladt af hunger, skälfvande af köld och
upp-ammadt i lastens skola, tiggande emot er utsträckte sin
hand? Ryste ni icke af fasa vid tankan på alla de
moraliska mord, ni begått på dessa qvinnor och deras barn ?
Vill ni nu, herr baron, lära känna edra barns verkliga
öden, så skall jag meddela er dem: En gång förföljdes
ni af en liten förtviflad flicka, hvars mor var sjuk och
höll på att dö af svält, och flickan sjelf led af
hungerns marter. Detta barn bönföll er om en riksdaler,
och ni besvarade hennes begäran med ett slag af er
käpp. Denna flicka var er dotter!... Er vän och
släg-ting, gamle grefve Gratton, tog en annan flicka vid
baletten och gjorde henne till sin mätress, ni sjelf har
hos henne, i sällskap med grefven och andra, tillbragt
nattliga orgier. Denna qvinna, ännu ett barn till åren,
men fullärd i lasten, hvems dotter är väl hon?... Jo,
också er!... nemligen det första barnet med den
olyckliga Agnes. Denne gosse, som i går kröp in genom
fönstret och stal er klocka, hvilken ni i dag ämnar öf-
verlemna åt lagen, hvems barn är då han?... Er son,
med samma Agnes ... Och slutligen jag ...
— Håll Alva, hvem är då ni! — utropade baron
med ångest.
— Jo, jag... den enda qvinna ni säger er
verkligen älskat, som ni vill hafva lill maka, som ni
svurit icke skall lemna detta ställe, utan att tillhöra er;
hvem är väl jag?... Er dotter! — Alvas röst
darrade vid uttalandet af dessa ord.
Fåfängt vore att vilja beskrifva det intryck dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
