Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till syftemål?... Blifva bedragen af dig; af dig! som
jag sä högt och heligt älskat! Alva!... Alva! jag
för-tjenade icke detta.
Utför Alvas kinder runno biltra lårar; så biilra
hade hon aldrig förr utgjutit. — Misskänd, misskänd af
alla, och äfven af Ernst! — hviskadé Alva.
— Gråt icke, Alva!... dina tårar bränna på mitt
hjerta. O! säg ett ord, alt du icke ville bedraga mig,
— yl trade Ernst med värme, och fattade hennes hand.
Med upprörd röst, berätlade nu Alva huru hon
af-hört grefvinnan Hildas anklagelse, samt all hon äfven
öfvervar deras möte i korridoren.
— Då du, — fortsatte hon, — med nyckeln i
handen begaf dig till Gerdas rum, och Hilda skyndade
att på andra håll upprepa sin anklagelse, då hade jag
blott en önskan, den alt kunna afböja en olycka, soui
sväfvade öfver Gerda, samt den skandal, som hotade eder
båda. Jag kunde endast lyckas derigenom all jag satte
min egen heder på spel; men hvad betydde väl det, då
frågan gälde er? Under det jag ilade upp lill mina rum,
och sedan vindeltrappan ned till Gerdas, flög väl den
föreställningen igenom mitt hufvud, att du kunde
komma förr än jag; men jag tröstade mig likväl med den
tankan, atl komma förr än de undra. Och så
fullkomligt kände jag din karakter, att jag var förvissad del du
icke, sedan ja» trädt emellan, skulle lemna Gerda och
ditt eget namn lill pris för en uppenbar skandal. Hvad
hade del icke inträffat, ifall det gått såsom Hilda
beräknat? Har jag gjori mig skyldig lill elt bedrägeri, så är
det åtminstone ett sådant, som hvarje god menniska är
färdig att begå, då hon dermed kan afböja en
ögon-skenlig fara.
— Men om jag kommil sednare än du, och [-blifvit-] {+blif-
vit+} vilseföid af ditt uppträdande, icke hade du då upp-
lyst mig om sanningen?
— Nej, Ernst, visst icke!... jag hade blott sökt
verka på G<jrdas bättre känsla; men förmält henne alt
inför dig bekänna allt, samt genom sin ånger beveka
ditt hjerta lill försoning; och jag tror mig sålunda icke
hat va vail den orälia vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
