Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i detsamma stodo framför honom en undersättsig karl,
klädd i sjömanskläder, samt en yngling, höljd i trasor.
— Nej, dem slipper du, — svarade baronen, som
återkom till sin vanliga köld, och med en rörelse
gjorde sig fri från mannen.
— Det få vi se, — svarade honom gossen, som
nu rusade fram, för att bemäktiga sig klockan.
Baronen fattade dervid angriparen om nacken;
men denne gaf honom ett knifstygn i sidan. Begge
stodo vid kanten af vattenfallet, och då baronen af
smärta vacklade, störtade han ned deruti, dragande gossen
med sig. De uppslukades af vattnet och försvunno
i djupet.
— Det var fan så dumt, — utropade mannen i
sjömanskläderna, — två menniskolif, utan nytta, och
Conrad, stackars satan, som skulle följa med! —
hvarefter han aflägsnade sig.
Brodermordet hämnades således här med ett
fadermord. I det andeliga lifvet följa verkningar och
orsaker lika nödvändigt af hvarandra, såsom i det
materiella. Det ligger i den eviga naturordningens
moraliska gång, att det onda, förr eller sednare, men
nödvändigt, måste, på ett eller annat sätt, illa sluta.
Detta utgör egentligen hvad man kallar Guds straff.
Slut.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
