Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp till Mexico och därifrån rätt mot väster öfver oceanens på
öar fattigaste del; under den diagonala kurs, som de styrde från
Sydamerika till Nya Guinea, funno de flera förut okända land,
men dessa upptäckter äro af ringa betydelse i jämförelse med
uppdagandet af sjövägen rund t Kap Horn (1616), h varför vi hafva
dem att tacka.
Ännu viktigare för kännedomen om Stilla hafvet voro tvenne
holländska expeditioner, som under 1600-talet dit inträngde från
motsatt håll mot alla dem, som hittills omtalats.
Abel Tasman, som lämnade Batavia 1642, berörde sydkusten
af det efter honom uppkallade Tasmanien, upptäckte Nya Selands
västkust och ’fullbordade Australiens kringsegling — dock utan
att på något ställe beröra dess kuster — under anlöpande af
Tonga- och Fiji-arkipelagerna. Ungefär samtidigt (1643) utsändes
från Batavia en expedition mot nordost under Martin Gerritsz.
Vries, hvilken bereste hela Japans ostkust och inträngde i Ochotska
hafvet mellan tvenne af de sydligaste Kurilerna. Den
ofullständiga utforskningen af dessa båda öar, hvilka erhöllo namnen
Staten Land och Compagnie Land, gaf anledning till en
karto-grafisk vrångbild, som icke blef utan betydelse för den senare
upptäcktshistorien.
Om vi betrakta resultatet af det tvåhundraåriga
upptäckts-arbetet i Stilla hafvet, sådant det uppfattades af geograferna vid
1700-talets början och af dem nedlades på världskartan, så väckes
vår uppmärksamhet i första rummet däraf, att hvarje spår af
Australiens ostkust saknas, samt att oceanens norra del strax norr
om Japan fylles af det nyss omtalade Compagnie-land, som sträcker
sig med jättelika proportioner öfver till Amerikas kust, hvarifrån
det skiljes af det sagolika Anian-sundet, som under växlande
gestalt allt ifrån Mercators tid haft sin plats på världskartan. Gå
vi öfver till kartans östra sida, så finna vi Californien vanligen
tecknadt såsom en ö, hvaremot Amerikas västkust i öfrigt, om
vi frånse de mer eller mindre felaktiga longitudbestämmelserna,
synes vara någorlunda riktigt framställd. I söder uppträda ofta
konturerna af det obekanta Sydlandet, hvilket alltefter
karttecknarens personliga godtycke erhållit större eller mindre utsträckning.
I den Polynesiska öregionen råder slutligen den största oreda,
hvilken är att tillskrifva icke blott upptäckternas ofullständighet,
utan äfven osäkerheten om de funna öarnas läge. De hjälpmedel,
som stodo den tidens sjöfarare till buds för bestämmande af den
geografiska längden, voro nämligen så bristfälliga, att fel
uppgående till 10 à 20° och därutöfver icke voro ovanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
