Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppna nya banor för den franska handeln. De oupphörliga krigen
under Ludvigs senare år hade dock till stor del förstört hvad den
kraftfulle ministern uppbyggt, och vid det spanska
successions-krigets början hade Frankrikes maritima makt redan passerat sin
höjdpunkt.
Hvad handelssjöfarten beträffar, må man icke föreställa sig,
att ett krigsutbrott af den tidens redare och kofferdimän
betraktades enbart såsom en olycka. Visserligen ledo de därigenom ofta
oerhörda förluster, men dessa motvägdes af utsikten till icke
mindre betydande fördelar. Det i dessa sjöförsäkringens
barndomsdagar alltid äfventyrliga företaget att anförtro egendom åt det
nyckfulla hafvet, blef ett hasardspel, i hvilket den ökade risken
gaf hopp om en svindlande vinst. Grunden härtill låg mindre i
den genom den försvårade tillförseln förorsakade prisstegringen,
än uti hela den förändrade karakter, som handelssjöfarten under
krigstid antog. Bevärade voro den tidens köpmansfartyg alltid,
åtminstone på längre resor, men då ett utbrutet krig gjort
sjövägarna mer än vanligt osäkra, användes beväringen ej blott till
själfförsvar. Så fort man upptäckte ett segel, som ej troddes
tillhöra en öfvermäktig fiende, så anställdes jakt, och om den jagade
upphanns och hefanns tillhöra en fientlig nation, så fingo
kanonerna spela, så vida ej den underlägsne fann för godt att utan
motstånd gifva sig. Var då prisen en hemvändande Indiefarare,
så kunde bytets värde uppgå till millioner. Visserligen voro
stränga lagar utfärdade för att reglera kaperiet (la course) —
det tagna fartyget skulle föras till hamn, kaperiets rättmätighet
underställas en prisdomstol, prisen försäljas under vissa
formaliteter och vinsten fördelas efter vissa grunder — men huru dessa
lagar efterlefdes torde liafva varit omöjligt att öfvervaka. Ej ens
de yrkesmässiga korsarerna, hvilka utförde sitt vilda och farliga
värf i hemlandets farvatten, och af hvilka flera, liksom de
berömdaste af dem, en Jean Bart, en Duguay-Trouin, en Jacques
Cassard, en Jean Doublet, genom sina djärfva bedrifter tillkämpat
sig officersrang inom den kungliga flottan, icke ens dessa kunde
eller ville alltid hålla sig inom de gränser, som voro utstakade
för detta legaliserade sjöröfveri; än mindre kunde sådant väntas,
då tillfälle till kaperi yppade sig i aflägsna farvatten för ett där
seglande handelsfartyg. Och ej ogärna torde vederbörande hafva
öfversett därmed; om också Frankrikes storamiral och de fromma
stiftelser, som hade andel i prispenningarna, gingo miste om sina
lotter, så var det ju dock alltid en vinst åt det egna landet och
en skada tillfogad fienden. Såsom ett allmänt omdöme har blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
