Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ej att undra på att framställningar, understödda af
sa mäktiga förespråkare, skulle framkalla de lifligaste farhågor
hos de i saken intresserade franska köpmännen. A nyo vände sig
dessa till sin gynnare Chamillart, åberopade de af honom gifna
löftena, förnyade i än bjärtare drag föreställningarna om de
fördelar, som franska staten skulle skörda af deras företag, hvilka
man visserligen icke kunde vänta att få se offentligt autoriserade,
men som det dock vore af högsta vikt att hemligt befordra; i
annat fall skulle man för Frankrikes fiender lämna fältet öppet
att skörda den stora vinsten af sydhafshandeln och på sådant
sätt bereda dem ökade tillgångar till krigets förande. Talmannen
för dessa åsikter, M. de la Lande-Magon i Saint Malo1, vågade
t. o. m. framkasta, att han och hans medintressenter, om de
hindrades i sin verksamhet, kunde se sig nödsakade att lyssna till
gjorda anbud från Holland om deltagande i liknande, där
planlagda affärsföretag och att till Frankrikes skada gynna dessa
med den erfarenhet, som vunnits under föregående resor.
Om dessa förvecklingars vidare förlopp har jag ej funnit
någon upplysning i mig tillgängliga källor; osannolikt torde ej
vara, att saken för tillfället råkade i glömska eller bortskymdes
af de samtida och omedelbart därefter inträffade krigshändelserna,
som i så hög grad lade beslag på de styrandes uppmärksamhet i
så väl Spanien som Frankrike — Barcelona kapitulerade den 9
oktober 1705, och vid de underhandlingar, som Filip V kort därpå
inledde i Versailles genom en särskild ambassadör, grefve d’Aguilar,
har den vanskliga hufvudfrågan, att förmå Ludvig XIV till
väp-nadt bistånd vid stadens återeröfring, antagligen ej medgifvit
framdragandet af tvisteämnen af ringare betydelse. Huru som
helst hafva sydhafsredarne ej afstått från att fullfölja sina planer,
och vare sig Öppet eller hemligt hafva de förstått undvika de
hinder, som tilläfventyrs däremot blifvit uppställda.
Vi känna, att åtminstone fem skepp under senare hälften af
1705 afseglade från Saint Malo till Söderhafvet. Hufvudredare
för tre af dessa var den nämnde M. de la Lande-Magon; de två
öfriga voro utrustade af den likaledes förut omtalade Noël
Dani-can sieur de Lépine. Om den förres expedition finnes föga mer
än några torftiga namnuppgifter: skeppen voro, enligt all
sannolikhet, »le Saint François», fördt af M. de Voleraux, »le Sage
1 Bref af d. 17 juli 1705 (Corresp. des contrôleurs gén. des finances, T. 2,
o:o 850).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
