Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande fartyg: »le Maurepas», 44 kanoner och 230 mans
besättning, förd af öfverbefälhafvaren, »la Toison d’or», 40 kanoner och
210 mans besättning, under befäl af M. de Boisloré, samt »le Saint
Louis», med 40 kanoner och 175 mans besättning, hvars kapten
var M. Delamarre från Caen1. De tre skeppen förde alltså
tillsammans 615 man och 124 kanoner, onekligen enligt våra dagars
uppfattning en egendomlig utrustning för en handelsexpedition.
Färden anträddes från la rade de Penmarch vid Bretagnes kust
den 14 juli 1706, och redan den 14 aug. kapades ett litet engelskt
fartyg på 11° 5’ n. lat. Linien passerades den 6 sept, vid 10° 54’
o. long, under öfliga ceremonier, vid hvilkas omnämnande
rese-berättaren tillägger, att det var för sjunde gången han gjorde
denna passage. Under resans fortsättning anlöptes 11 ha Grande
vid Brasiliens kust den 8 okt., och med anledning af det
mottagande man där rönte, ger journalen åt kommande resande den
nyttiga anvisningen, att om man hotade invånarne med att
uppbränna de båda där befintliga klostren, så kunde man påräkna,
att de skulle förse fartygen med oxar, svin och andra lifsmedel.
Den ifrågavarande expeditionen är af betydelse äfven i
na-vigationshänseende. Befälhafvaren gjorde under densamma
åtskilliga värdefulla iakttagelser, egnade att väsentligt förbättra de
dåtida sjökortens teckning af Sydamerikas kust från
La-Plata-flodens mynning till Kap Horn, samt bestämde närmare läget af
de i närheten af kontinentens sydspets belägna Barnevelt- och
Hermite-öarna* *. Af än större betydelse var, att han afgjordt bröt
mot de förut gängse reglerna för seglingen i dessa trakter. Alla
föregående sjöfärder, hvilkas route vi i källorna kunnat följa,
hade sökt taga vägen genom Magellans sund, allt ifrån den förste
upptäckarens tid betraktadt såsom den egentliga ingångsporten
till den stora oceanen. Utom i ett enda fall hade emellertid, så
vidt vi veta, dessa försök misslyckats: efter månaders kamp mot
1 Reseberättelsen, en prydlig mannskriptvolym i stor folio med titel Journal
du voyage de la mer du Sud commencé le 14 juillet 1706 sur le vaisseau la
Toison d’or, finnes i Dépôt de la marine; den är författad af M. de Boisloré och
af honom insänd till grefve de Pontchartrain. Äfven en journal förd ombord på
>le Maurepas» har förnt funnits i samma arkiv, hvarifrån den med öfriga
handlingar angående kompanierna blifvit öfverflyttad till marinministeriet; den finnes
nn antagligen i kolonialministeriet, där nämnda handlingar slutligen hamnat.
* Reflexions sur les observations de la variation de Vaiman, faites sur le
vaisseau le Maurepas’dans le voyage de la mer du Stid; avec quelques
remarques de M. de la Ver une, commandant de ce vaisseau, sur la navigation des
côtes de l’Amérique ‘et de la Terre de Feu. Par M. Cassini le fils (Mém. de l’Acad.
R. des sciences, Année 1708, s. 292—297).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
