- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
111

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningar grunda sig dessa uppgifter, med hvilka instrumentala
hjälpmedel äro de utförda, eller med andra ord, på hvilken ståndpunkt
stod navigationskunskapen vid den tid, hvarmed vi sysselsätta
-oss? Några ord härom synas mig så mycket mer på sin plats,
som en rätt uppfattning af de maritima upptäckterna icke kan
vinnas utan kännedom om nautikens historia, och som de
förhållanden, hvilka voro rådande i början af det adertonde seklet,
äro så vidt skilda från de nutida, att en sjöman i våra dagar
knappast kan föreställa sig huru navigering med då förefintliga
resurser var möjlig.

* *

*



Den i historien ej närmare bestämbara tidpunkt (omkr. år
1300), då kompassen gjordes fullt brukbar om skeppsbord,
betecknar navigationskonstens utträde ur sin barnaålder. Ett väldigt steg
framåt tog den, då Columbus bröt den urgamla fruktan för öppna
oceanens faror och då, ungefär samtidigt, Regiomontani efemerider
och jakobsstafven i sjömannens hand blefvo primitiva, men dock
brukbara medel att ställa kursen öfver de väglösa böljorna. Nu
kommo framstegen i rask följd: Pedro Nunez (Nonius) beräknade
loxodromkurvan, Gerhard Mercator konstruerade kartor enligt
den efter honom uppkallade projektionen, John Da vis förbättrade
jakobsstafven, så att den blef användbar äfven för
solobservationer, och slutligen skänkte en okänd uppfinnare åt sjöfararen ett
af hans viktigaste instrument, loggen, som äfven i sin
ursprungliga form utgjorde ett långt tillförlitligare medel att beräkna
den på hafvet tillryggalagda väglängden, än den s. k. »gissningen»,
d. v. s. skepparens mer eller mindre uppöfvade ögonmått. Lägga
vi härtill, att Edward Wright år 1599 framlade sitt berömda
arbete,1 i hviJket han för första gången framställde de
matematiska grunderna för Mercators kartprojektion, den enda för sjökort
användbara, så hafva vi anfört de viktigaste data, som beteckna
navigationskonstens utvecklingsgång under det sextonde seklet,
en utveckling som höll jämna steg med och betingades af de
storartade maritima upptäckter, hvarför detta århundrade är så
be-römdt.

Under 1600-talet däremot voro framstegen i intetdera af seendet
af liknande betydenhet, och ännu vid 1700-talets början stod man,

1 The correction of certain errors in navigation detected and corrected,
Lond. 1599. Jfr NordenskiOld, Facsimile atlas, 8. 95.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free