Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkligt fel: då de fordrade en fast upphängningspunkt, voro de
oanvändbara på det vaggande skeppsdäcket.
Sjömannens förnämsta astronomiska instrument var därför
ännn på denna tid den s. k. jakobsstafven, på holländska
»graed-bogen», på engelska »crosstaff», på franska »1’arbalestrille», hvilken
senare benämning var härledd af instrumentets likhet med ett
armborst. Detta instrument, om hvars historia mycket blifvit
skrifvet,1 förekom på ßouguer’s tid ännu i sin ursprungliga form
(fig. 4). Det bestod enligt den i hans bok (s. 100) gifna
beskrif-ningen af tvenne delar: en fyrkantig staf, vanligen af ebenholts,
2 7* till 3 fot lång och med 6—7 liniers sida. På denna staf, på
franska kallad »la fléche», befann sig ett skjutbart tvärstycke, »le
marteau». När en observation skulle göras, fördes stafvens ena
ända till iakttagarens öga och tvärstycket inriktades så, att dess
nedre ända syntes beröra horisonten och dess öfre ända den
observerade himlakroppen, hvarefter vinkeln aflästes å en på stafven
inristad skala. För att bekvämare kunna uppmäta olika höjder
hade man tvärstycken af olika längd, afpassade efter olika
grade-ringar på hvar och en af stafvens fyra sidor. På detta sätt tog
man stjärn- och solhöjder, de senare särskildt då moln eller töcken
något dämpade solstrålarnas kraft. Men ehuru man sökte skydda
ögat medelst färgade glas, lämpade sig ej den här beskrifna
metoden för observationer vid fullt solljus. Olägenheten afhjälptes
med en ringa förändring af instrumentet, som tillät observatorn
att vända ryggen åt solen och som dessutom erbjöd den viktiga
fördelen, att man ej behöfde visera samtidigt i tvenne riktningar.
Anordningen torde utan närmare beskrifning framgå af
nedanstående, från Bouguers arbete hämtade figur (fig. 5). Denna
modifikation af instrumentet är det som af engelsmännen kallas
»backstaff», och redan den förste uppfinnaren däraf, den berömde
polarfararen John Davis, skall hafva förstått att därå införa en
förbättring — genom tvärstyckets delande i tvenne särskildt
flyttbara delar — hvilken sedan i sin ordning gaf upphof till det
1 Se: A. Brbusing, Die nautischen Instrumente bis zur Erfindung des
Spiegelsextanten, Bremen 1890, s. 36; S. Günther, Die erste Anwendung des
Jakobsstabes zur geographischen Ortsbestimmung (Bibliotheca mathematica, N. F.
Bd 4, Sthlm 1890, s. 73—80); L. Gallois, Des géographes allemands de la
renais-sance, Paris 1890, 8. 34; E. Gelcich, Die Instrumente und die wissenschaftlichen
Hülfsmittel der Nautik zur Zeit der grossen Lander-Entdeckung (Hambnrgische
Festschrift zur Erinnerung an die Entdeckung Amerika*». Bd 1, Hamb. 1892): A.
Schück, Der Jakobsstab (Jahresbericht der geogr. Ges. in München für 1894 u.
1895, s. 93—174), i bvilket sistnämnda arbete den äldre litteraturen i ämnet
utförligast refereras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
