- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
120

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen och den medelst loggning utrönta väglängden, slutligen
måste blifva i hög grad oriktigt. Den kunnige sjöfararen
korrigerar därför, så vidt möjligt dagligen, sitt bestick medelst
observation af så väl latitud som longitud. På den tid, hvarmed vi
sysselsätta oss, var korrektionen inskränkt till latitudbestämning,
ty något medel att på sjön astronomiskt bestämma longituden
existerade icke. Att de instrument, som pater Feuillée för
ändamålet med sådan fördel begagnade, ej voro användbara om
skeppsbord, framgår klart af den beskrifning däröfver, som han med sin
vanliga noggrannhet ger oss: han använde nämligen en kvadrant
med 15 tums radie, 3 tuber af resp. 8, 15 och 18 fots längd samt
tvenne pendelur, hvilka på hvarje observationsplats måste
igångsättas och justeras.

Bland de många förslag, som under den tid, då sextant och
kronometer voro okända, framkastades för att lösa nautikens mest
brännande fråga, longitudbestämningen, må nämnas det, som
grundade sig på kompassens missvisning. Redan på 1500-talet hade
man iakttagit, att missvisningen är olika på olika punkter af
jordytan, och okunnig om deklinationens sekulära förändringar
hoppades man härpå kunna bygga en enkel metod att lösa det
svåra problemet. Missvisningens bestämning, alltid viktig för
sjöfararen, fick alltså en ökad betydelse i äldre tider, då man trodde
sig bidraga till samlandet af ett material, som skulle bekräfta de
uppställda teorierna. Men magnetens nyckfullhet strök ett streck
öfver alla dessa beräkningar, och redan jesuiten Georges Fournier
nödgas, sedan han granskat en del kompassiakttagelser och
magnetiska hypoteser, utropa: »C’est donc une folie de s’amuser à
chercher les longitudes par telles voyes.»1

Emellertid hafva vi att tacka dessa fantasier för att ett
antal observationer blifvit bevarade, hvilka i våra dagar kunna
tjäna ett annat ändamål, nämligen studiet af missvisningens
sekulära förändringar. För Stilla oceanen har man hittills i sådant
afseende icke haft tillgång till något rikhaltigare
observationsmaterial från äldre tider. Det har därför synts af intresse att
framlägga de mycket talrika missvisningsobservationer, som
gjordes af de franska sydhafsfararne, särskildt under »le Saint
An-toines» färd, och får jag angående desamma hänvisa till den
sammanställning, som vid slutet bifogas detta arbete.

1 Hydrographie contenant la théorie et la pratique de toutes les parties de
la navigation, 2:e éd., Paris 1667, s. 474.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free