Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbud att återvända till Kina. Han begaf sig nn till Rom, där
han år 1643 för påfven framlade 17 artiklar,1 riktade mot
jesuiternas missionsverksamhet i Kina, och han lyckades äfven att af
Innocentius X utverka ett dekret, affattadt i den af honom
företrädda riktningen.
Utrustad med detta vapen återvände han till Kina, men hans
uppträdande därstädes hade till följd, att jesuiterna i sin ordning
till Rom sände en legat, efter hvars framställning af
sakförhållandena Alexander VII utfärdade ett nytt dekret af den 23 mars
1656, som förklarade de förut fördömda religion sbruken tillåtliga.
Den religiösa striden fortgick nu under hela den senare hälften
af 1600-talet, så väl bland missionärerna i Kina som mellan de
olika orden8samfundens representanter inför kurian i Rom.
Samtidigt därmed att jesuiterna vunno allt större framgångar i Kina,
i synnerhet sedan de lyckats komma i hög gunst vid kejsarhofvet
i Peking, tedde sig den rituella tvistefrågan alltmera intrasslad
för kyrkans högsta myndigheter i Europa. För att kunna
definitivt skilja mellan de stridande meningarna fann påfven
slutligen nödigt att på ort och ställe låta undersöka förhållandena.
Till utomordentligt sändebud, »legatus a latere», utsågs år 1701
patriarken af Antiochia Charles Thomas Maillard de Tournon,
hvilken d. 8 april 1705 anlände till Kanton, utrustad med
fullmakt att uttala den påfiiga fördömelsen, så vida han funne minsta
spår af hednisk öfvertro i de kinesiska kristnes religionsbruk.
Oaktadt jesuiterna ej väntade sig något godt af beskickningen,
understödde de patriarken under hans resa till Peking och
beredde honom hos deras gynnare, den kraftfulle och upplyste
kejsaren Khang-Hi, ett lysande mottagande. Men vid hofvet fann
sändebudet snart alla sina planer korsade till följd af jesuiternas
inflytande, och då ritualfrågan afhandlades inför kejsaren, visade
sig denne såsom en afgjord försvarare af den uppfattning, som af
jesuiterna förfäktades. Då Tournon härvid hade den djärfheten
att förneka kejsarens rätt att gifva en för hans egna undersåtar
bindande tolkning af landets klassiska skrifter och förklarade
påfven vara den ende domaren i frågan, så kom Khang-His vrede
till utbrott. 1 första hand drabbades däraf M. Maigrot, biskop
1 Utom dessa artiklar (Quæsita XVII proposita, Romæ 1645) har jag ej sett
omtalad mer än en tryckt skrift af pater Morales. Denna senare bär titeln: Copie
d’un escrit adressé de Rome à un prélat de France, trad. en François, 27 sid.
4:o n. å. (se: Cordier, Bibi. Sinica, T. 1, sp. 375). Det är därför föga antagligt,
att Moirie, oaktadt han hänvisar till »1’exposé dn père Morales>, själf sett något
arbete af denne i den ifrågavarande tvistefrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
