- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
216

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Douglass-refvet, dels Borodino-ön, dels slutligen de båda öar, som
på nutida kartor kallas Ponafidin och Lots Wife, och hvilka jag
i nästa kapitel särskildt skall omtala, samt att ögrupperna
återfinnas dels i de nordliga Mariannerna, dels i parallellkedjorna
Voléanos och Bonin, dels slutligen i de från Japans sydostspets mot
söder fortlöpande Tasman-öarna. Antagligen tillhöra de återstående
enstaka öarna, »San Juan» och »Sebastian (eller Juan) López»,
Vol-cano- eller Bonin-arkipelagen — den förra är måhända identisk
med Rosario — men då kartorna i detta fall ej gifva säker
ledning, har jag ansett bäst att lämna frågan härom öppen.

I de ofvanstående tabellerna har jag däremot icke upptagit
vare sig Rica de Oro eller Rica de Plata. En blick på kartorna
visar genast, att deras läge är alltför isoleradt, för att någon
identifiering med här omnämnda öar skulle kunna ifrågasättas,
och då vi nu veta, att intet land finnes i de delar af världshafvet,
där de förlagts, så kunna vi redan häraf draga den sltitsatsen,
att de så många gånger eftersökta guld- och silfveröarna aldrig
existerat.

Innan jag lämnar den klass af kartor, för hvilka den i
Stockholm funna utgör den mest typiska representanten, torde några
ord böra tilläggas om ännu en oceanisk ögrupp, nämligen den som
ansetts motsvara de Hawaiiska öarna. Jag har förut i detta
arbete1 uttalat mina tvifvel om det berättigade i en sådan
identifiering och framhållit, att densamma hufvudsakligen stöder sig på
förekomsten af namnet »la Mesa», hvilket egentligen betyder »bord»,
men ofta användes för att beteckna ett platåland eller ett berg
med afstympad topp. Af de fyra öar, hvilka bilda den
ifrågavarande gruppen hafva vi sett att två, »los Monjes» och »ia
Desgraciada», uppträda redan hos Ortelius 1570 och Petrus Plancius
1594; de båda öfriga, »Ulloa» och »la Mesa», förekomma först på
de Anson’ska och La Pérouse’ska sjökorten. Gå vi åter till den
stockholmska kartan, så finna vi där, i st. f. la Mesa, en ö kallad
»la Mira», ett namn som med förkärlek synes ha användts af de
gamla spanska sjöfararne.2 Möjligen har äfven Cabrera Bueno på
detta ställe la Mira,3 och denna namnforms förekomst hos de bästa
auktoriteterna ger alltså anledning förmoda, att »la Mesa» hos de
öfriga endast’ är en felskrifning. I sådan händelse faller natur- * *

1 Se ofvan sid. 26.

* Det förekommer ej mindre än fyra gånger på Stockholmskortet; »mira»
betyder kornet på ett gevär — ögonmärke.

8 Detta framgår ej fullt klart af Bnrney’s citat; anf. arb. 5, s. 161.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free