Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flotta var i närheten tvang fransmännen att åter söka hamn.
Denna gång var det endast falskt allarm, som dock inskärpte
nödvändigheten af den yttersta försiktighet. Sålunda vågade man ej
gå förbi S:t Thomas, där korsarer ständigt hade sitt tillhåll, utan
valde vägen mellan Porto Rico och Santo Domingo, ehuru
farvattnet här var svårt och obekant för flottans piloter. »Le
Phé-lypeaux» såsom den snabbaste seglaren gick sedan i téten, men
måste ofta minska segel eller lägga bi, särskildt för att vänta på
»le S:t Antoine», som var hårdt medtagen af sin långa resa och
hade svårt att hålla jämna steg med de öfriga. Kursen styrdes
till en början mot norr; vid passerandet af vändkretsen öfverfölls
man af en stormby, som beröfvade »S:t Antoine» stormärsseglet,
troligen dock ej till följd af brist på påpasslighet hos besättningen,
såsom Feuillée påstår. En hel dag gick förlorad för eskadern
under väntan på att denna skada skulle hinna repareras, och sedan
nödgades man gå väster om Bermudas-öarna, då M. Frondat
förklarade det omöjligt för hans fartyg, såsom »ytterligt tungt och
mycket dålig kryssare», att dublera den östra ändan af dessa öar.
Två gånger under öfverfarten varskoddes misstänkta seglare: ena
gången beredde man sig på strid, men den fientliga kaparen,
af-skräckt af öfvermakten, underlät att anfalla; den andra gången
var det blott en fredlig kofferdifarare.
Några underrättelser om eskaderns hemfärd finnas också i ett
anonymt utgifvet arbete, som dock snarare bör räknas till
roman-än till reselitteraturen.1 Författaren, hvilken kallar sig Dralsé,
hade som passagerare gått ombord på »le Phélypeaux» vid af resan
från Martinique. Utom sammanträffandet med den nyssnämnda
kaparen har han intet annat att förtälja än den uppbyggliga
historien om de religiösa samtal, som fördes mellan en till
kristendomen omvänd karib och dennes spanska herre, hvilka äfven
inskeppat sig på samma fartyg för att medfölja till Europa. Då
kariben under resan blef sjuk och kände sitt slut nalkas,
omfattade han krucifixet under brinnande böner, i hvilka spanioren
förenade sig, med önskan att samma lycka måtte honom beskäras;
och bönhörelsen följde omedelbart, så att båda afledo i samma
ögonblick. Detta mirakel, som »hos hela besättningen väckte en
helig fasa och den innerligaste rörelse», har pater Feuillée, ehuru
han borde ha bevittnat det, underlåtit att omförmäla. Däremot
berättar denne om de omvändelseförsök, hvarför tvenne luteraner
1 Relation de divers voyages dans VAfrique, l’Amérique et aux Indes
Occidentales, a. 1. 1726, a. 145—148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
