- Project Runeberg -  De franska sjöfärderna till Söderhafvet i början af adertonde seklet. En studie i historisk geografi /
332

(1900) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren - Tema: Exploration, France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4) Att vi ej skulle erlägga någon afgiffc för de varor, som
vi upphandlade af kineserna, ej heller visiteringsafgift, accis el. dyl.

Svar: Ja; det vore de inhemska köpmännen, som skulle betala
dylika afgifter, hvaraf det funnes två slag, uppgående sammanlagdt
till 7 %, nämligen 4 % i skatt till kejsaren och 3 % till
öfvermanda-rinen, som skulle däraf dela med sig åt de öfriga mandarinerna
i staden.

5) Att vi skulle få hyra ett hus i land för att där vistas och
mottaga våra handelsvaror, samt att vi skulle äga att hålla en
väpnad vakt vid porten och föra ombord våra varor när vi be-

Svar: Ja; man skulle upplåta ett dubbelt hus åt de båda
fartygen, vi skulle få inrätta ett corps-de-garde vid porten, men
hoppo skulle hålla ett liknande vid den inre porten; vi skulle få
mottaga våra varor i detta hus, och, så fort de voro ditförda,
skulle de anses fria från alla afgifter; och slutligen skulle vi äga
att taga dem ombord, när vi funno för godt, dock skulle vi därom
v underrätta hoppo.

6) Att vi skulle få införa vårt silfver utan att därför betala
någon tull samt utan att vara underkastade visitation.

Svar: Ja.

7) Att vi skulle själfva äga förse oss med lifsmedel och
för-friskningar, så väl för det dagliga behofvet som för hemresan,
utan att därför erlägga några umgälder.

Svar: Ja.»

Man skulle tänka, att en så tydligt affattad öfverenskommelse
bort undanrödja alla svårigheter, och att i öfverensstämmelse
därmed samfärdseln med främlingarne kunnat obehindradt bedrifvas.
Så blef dock icke förhållandet. Den köpman, som stormandarinen
ställde till fransmännens förfogande, gjorde otaliga svårigheter
vid alla förekommande transaktioner: än vägrade han dem att
förse sig med nötkreatur, under förevändning att detta strede
mot landets religionsbruk, än lät han sina agenter följa de franska
uppköpame och utkräfva skatt af de handelsmän, som sålde åt
dem varor, lifsmedel eller skeppsförnödenheter, ja, t. o. m. de
kineser, som arbetade i faktoriet, tvingades att afstå en del af
sin daglön åt mandarinerna. Till följd häraf fingo fransmännen
betala allt efter öfverdrifna pris, och trakasserierna gingo så långt,
att de d. 14 aug. hotade att afbryta kommersen och afsegla till
Kanton. Denna fint hade dock knappast lyckats, om man ej fått
en opåräknad hjälp af en italienisk jesuit, pater Laueeati, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:58:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dewfranska/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free