Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ”stora Bollhuset” och qvarstadnade i Sverige ända
till Karl XLs död, 1697, då skådespelen blefvo för
kungssorgens skull förbudna på ett helt års tid, till
följd hvaraf truppen fann sig nödsakad att lemna
riket *).
Angående de af dessa utländska
komediant-sällskaper gifna skådespel eger man högst få
underrättelser. Utan tvifvel voro de till största delen af
enahanda slag som de i Tyskland vid samma tid
gängse så kallade Haupt- und Staate-Actionen, — dessa
brokiga sammansättningar, der de allvarsammaste, i
det mest högtrafvande språk utförda uppträden, ja
*) Om sistnämnda komedianter, livilka från Sverige begåfvo sig till
Köpenhamn, se Ovkrskou, Den danske Skuepiads i dens Historie
fra de förste Spor af danske Skuespil indtil v or Tid, 1: 118.
Jfr Klkmming, s. 14. - Det var denna tid ganska vanligt, att
de förnäma hade i sina hus dramatiska tillställningar. Bland
sådana nia nämnas en komedi, som österrikiske ministern vid
svenska hofvet grefve von Staremberg den 8 nmj 1G‘J4 lät
uppföras af sina lakejer, kuskar, stallknektar och koekar. Stycket,
författadt af Starembergs prest, jesuiten pater Martin, utgjorde
ett gyckel öfver svenska och danska nationerna, särdeles den
sistnämnda. Der framstäldes två hedniske konungar, Attilus i
Sverige oeh Helge i Danmark, den förre spelad af en kock, som
var teinligen väl klädd, den senare af en stallknekt, som deremot
var mägta uselt utstyrd och säg helt bedrötlig ut. Mellan dessa
konungar företöllo åtskilliga drabbuingar, hvilka atlupo till föga
ära för de Danske. Bland annat jagades en dansk ofiiecr in i
en rottfälla, der han satt och sjöng: Lass mir aus, ich bin kein
Mam! Danskurnc titulerades grötkoppar, Svenskarne strömmings*
hufvuden, och man säg en svensk officer hvars gehäng blifvit
utstofTeradt med strömmingar i stället för fransar. Slutet på
historien var, att den danske kungen blef tillfångatagen, den
svenske fick hans dotter till gemål, och derpä vardt fred sluten.
Ryktet om detta upptåg spred sig i staden och väckte allmän
förargelse. Pater Martin vågade sig ej utom porten, emedan
pöheln hotat slå armar och ben af honom. Karl XI tog saken
allvarsamt, och det fordrades slutligen enkedrottningens bemedling
för Staremberg, innau konungen bevektes, förklaraude "att han
ej ville taga sig något före med en narr”. Fryxkm. III: 351,
352, 355.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
