Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet af denna opera-anstalt förorsakade, gjorde
sällskapets afskedande nödvändigt efter ungefer tio års
hårvaro. Den franska truppen dereinot ville man
icke undvara, ehuru jemväl dennas underhållande
hade sina svårigheter *). Den bibehölls ända till
*) För att erhålla bidrag till dess bekostande, tillgrepo direktörerna,
i likhet med styresmannen för 1699 års franska trapp, utvägen
att p& theatern anställa offentliga maskerader; hvilka likväl,
såsom vid denna tid mera ovanliga än i Karl XII:s första
regeringsår, blefvo föremål för mycket svårare anmärkningar. Stockholms
stads eonsistorium klagade deröfver hos regeringen genom
skrif-velse den 9 jan. 1759, hvaruti förmenades, ”att maskerader
anställas till Skaparens vanheder och andras förargelse, med syndigt
tidsfördrif långt in på nättren, samt att sådana nöjen alldeles
utmärka ett till allehanda fräckhet benäget sinnelag, men icke ens
ega grund i någon förnuftig hednisk moral, än mindre stå
tillsammans med Guds ords föreskrift och Frälsarens efterdöme.”
Amnet kom under öfverläggning i rådkammaren. Riksrådet
Palm-stjerna anförde följande skäl emot maskeraderna: 1) den liUa
smak folket fått för idoghet blefve förvänd, eller åtminstone
af-vänd från sitt rätta syftemål, genom dylika tidsfördrif; 2) de
fattigare förleddes att i sina nöjen efterapa de rikare, och
der-igenom skulle käppen och säcken blifva deras vissa öde för
lifs-tideu: de finge vänja sig att deltaga i de rikas fåfänga förlustelser,
utan att bli kända i sin dårskap, då skråpuken dolde dem: nöjet,
att okänd under masken vara lika gill och jemngod med de högsta
ech yppersta, vore förledande; 3) de från påfvedömet härflytande
lätthelgdagar och gesällernas frimåndag gjorde stor olägenhet, oreda
och dyrhet vid handtverkerierna: hvad skulle ej ske, om bal»
masquég komme både i mästares och gesällers tycke? — Han
tillstyrkte derföre förbud mot dylika lustbarheter, som endast
förledde till onyttig flätja. Med honom förenade sig riksråden
Lagerberg, Löwenhielin, Höpken, Ehrenpreus och Gyllenborg.
Riksrådet Ekeblad deremot yttrade såsom skäl för maskerader:
att ungdomen derigenom vandes vid munterhet och ett otvunget
och glädtigt umgänge, samt bragtes till omtanka och en nyttig
täflan uti qvickhet och sådana egenskaper som på ett oskyldigt
sätt gjorde dess sällskap mera behagligt och angenämt; borde
maskerader förbjudas, så borde man äfven förbjuda andra slags
jouissancer och samqväm, der mera tillfälle gåfves till ett syndigt
kroppens öfverlastande med mat och dryck, och till ett skadligt
politiserande; väl vore rikets närvarande konjunkturer brydsamma,
hvadan det torde synas mera de tempore att inskränka än
befordra slika nöjen, men Hans Exc. menade, att ju bedröfligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
