Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på bondbröllopp. Man besökte svenska theatern för
att skratta åt det allra sämsta man sig kunde inbilla.
Man lät efter behag börja med den sista akten af
en tragedie och sluta med den första; man hängde
den olycklige naken i en vippgalge; Jeppe på Berget
låg på en dynghög på theatern; man utviste den
aktör man icke tyckte spela roligt nog; då de skulle
gråta i tragedien, tvang man dem att skratta, och
vid det löjligaste i komedien betalte man dem för
att gråta. Spektatörerna deltogo lika så mycket i
pjeserna som sjelfve aktörerna.”
Huruledes denna djupa förnedring, hvari 1737
års 8venska skådeplats slutligen nedsjunkit, blef en
anledning till Kongl. Opera-theatems inrättande, år
1772, och hvilka stora svårigheter man hade att
öfver-vinna innan denna lysande inrättning kunde komma
till stånd, — derom må jemväl Ehrensvärds
berättelse anföras.
”Efter konung Gustaf IH:s återkomst från sina
resor och sedan det franska spektaklet alldeles var
afskedadt, trodde den gamle Stenborg och den
förfallna svenska theatern att hopp om dess återhjelpande
skulle ernås. Hans söner*) voro begge nyttjade i
hans trupp; den yngste var hofkanslist och ville på
embetsmannavägen bana sig fortgång till lycka.
Riksrådet grefve Bielke var då öfverste marskalk; hos
honom, såsom sin förman, anmälte sig den yngste
Stenborg och anhöll som en nåd och hjelp i sin
fattigdom, att hans far måtte förunnas på den kongl.
theatern en enda gång låta under varande riksdag
*) Nils Gustaf och Karl Stenborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
