Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilhelm.
Men hvad var det för ett besynnerligt infall raf
Erik, att han öfvergaf boken? Han hade ett ovanligt
godt läshufvud.
Lisa.
Det må herrn väl säje. När han var bare en
liten, liten tosing, så var han så begifven på
läsning, att han låg hele da’n igömmen på spishälla inne
i stuga och stafva’ i katchesen.
Sven.
Ja, det är ackerat sant, och derför tänkt’ jag som
så, att eftersom jag Gudskelof har skälig god råd, så
skull’ Erik få gä läsvägen, fastän det koster fläsk,
in-na en hinner bli fullärd. Om herr Patron mins, så
fråga’ jag Patron om råd i den saka.
Brukspatronen.
Det mins jag rätt väl. Jag tyckte om Erik; han
var en stilla och beskedlig gosse, och som jag ansåg, att
Wilhelm borde ha någon att täfla med, så lät jag Erik
få läsa tillsammans med honom der hemma för hans
informator.
Lisa.
Ja, herre Gud, Patron var allt så god imot
gossen, så vi aldri kan tale nock om’et. Och han )as allt
så ohejligt, att när herr Wilhelm reste in te skoln i
Carlstad, så rådd’ Patron oss, te låte Erik följe med och
fortsatte studerninga, som vi också gjorde. Gud signe
herr Wilhelm, han höll sej inte för god, äfven se?n han
ble äldre, te vare ihop med bondpojken.
Wilhelm.
v Åh, Erik var nog en gosse, som förtjente att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
