Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna [ängslig)
Kära Anders, da gör mej så ondi, så ondt, så...
Om jag sett dej förr än. Erik, då hade jag allt falt
tycke för dej, det tror jag säkert. Men nu är det för
sent; jag kan inte, jag kan inte!
<Jan (uppbrusande)
Jaså, är det tacken för allt hvad vi gjort dej,
Anna? Är det tacken åf ett barn, alt skaffe far och mor
bekymmer på gammeldagera? Ar det tacken . . .
Anders (infaller hastigt)
Nej, fader Jan, nu orkar jag inte höre er länger,
Ni får inte lägga tvängsmål på Anna, när hon inte sjelf
vill. Gud fader ska veta, att det blir fattigt för mej
te lefva, när jag inte kan fä henne; men biankt inte
vill jag pocka mej te henne ändå.
Anna.
Anders, Anders, jag skäms för mej sjelf, alt jag
ska vara sådan imot dej. . . .
Anders.
Tal’ inte så, Anna. Vore det nå’n ann", än Erik,
som du tyckte om, då kunde det nock hande,’att jag
blef rasande; men honom unner jag gerne alll godt.
Gud gifve bare, att det ginge väl för er, kära Anna.
Anna (räcker honom handen,
rörd’)
Du är den bästa menniska på jorden, Anders.
Herre Gud, om jag kunde, om jag kunde, sä ville jag
så gerna.
Anders.
Tyst, tyst, kära du; nu ska* vi aldrig tale om den
der saken mer. Jag får foll försöke att berga mej, — Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
