Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils.
O
Aja, det lär foll vare fråge om, att Kongen i
England vill ha mej te sej, för te spränge ett berg
åfen.
Bengt.
Kors för saten, månn’ det? Jojo, ni har varet ute
i verla på bergsprängning förr, ni.
Nils.
Jajamen, det slår inte felt det, go’ vänner. Det
va på den tia, då Napolian Dundrapart lefde och
regera’.
Brukspatronen.
Tala om, hur det gick till, fader Nils. Jag har
inte hört det.
Nils.
Jo, det va på det vise, herr Patron, att
Dundrapart höll på och kriga’ längt sö’r i Europia, och då
kom han te ett högt berg, som låg i vägen 1’ör’n. Nu
va Dundrapart en tåcken karl, se, som va envis som
en gris ve a grinn, se, och han feck i sin skalle, att
han skull’ gå tvärt igömmen det der ber ge med hele
krigs-armeja, i ställe för te gå rundt ikring’et. Men
det värste va, hur han skull’ få sej nå’n rektig karl,
som kund’ hryte och bräcke väg igömmen berge.
Per.
Jojo, det kan en nock förstå. Der sö’r i verla
äJ fälle bare stackere te folk, som intnå orker.
Nils.
Ja, va det värd t te tänke på att få stenbrytere
der nere? Nej, pina dö! Men Dundrapart, som vesste
allting och kände hele verla, han had’ allt hört ock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
