Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
backen, så jag inte kund* gå rak en gång, utan feck
huke mej ner, och jag förstog intnå utåf språkena,
an-ne än att tuppera gol och hunnera skällde bort i
gå-lera. Det förstog jag.
Bi *nkspati ’onen.
Hahahaha! Ni är en lustig karl, fader Nisse.
Nils.
Jaja^ men dette är rykande dagsens ^sanning, må
vete. — Andtligen, när jag mascherat i ett och ett halft
år, hann jag fram dit, der Dundrapart va. Och när
jag kom dammandes med matsäcken på ryggen och yxa
på armen, så stog hele krigsarmeja oppställd som ljus,
för te ta imot mej, och Dundrapart sjelf stog oppsträckt
framför frunten. Men, uschiamej, tåcken karl det va’
go’ vänner!
Flera af Bondfolket.
Ah, hur såg han ut, käre ni?
Nils.
Jo, maken har jag aldri i min lefnad sett. Det
va ett rent röd t hel vet te karl; han va så grof och stor
och lång, så jag höll på te bryte nackbena åf mej, när
jag skull’ titte opp i syna på’n. Och fullt e half aln
bre’ va han mellan ögena. Och när han talte te mej,
va det precis ackerat som åska had* börjat gå.
Per.
Nej, men se nu ljuger ni lell, om ni aldri
gjort-*et förr.
Nils.
Ah, tig du! — Ljuger jag, herr Patron?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
