Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lyra har tystnat, som fordom spred glädje och lif öfver
stad och land, dal och höjd. Väl voro dess strängar till en del
brustna innan den bortdog helt och hållet, och månget svagare
ljud, stundom missljud, gaf tillkänna, att guldharpan slogs af en
redan försvagad hand; men mästaren lefde ännu, och den vårsol
han så ofta besjöng, och de blomsterdofter, dem han så ofta
beprisade inom den sköna och öppna naturen, gjöto dock sitt
skimmer och sina dofter äfven öfver hans sednaste skapelser. Men åren
kommo: åldern utbredde sin kyla i de förut af fröjder och skämt
sprittande lemmarne; en tärande och förhemligad sjukdom frätte
på den försvagade stammen; skaldekonstens blomstrande
Ygdrasil gnagades af ringa, men ihärdiga krafter, och dess krona
nedstörtade. Den tid trädet stod kraftfullt och starkt, fröjdade man
sig blott åt dess friskhet; sedan det kullfallit och dess plats blef
tom, lärde man att sakna dess rikedom. Hvad man ägt
uppskattar man oftast högre sedan man förlorat det. Vanan vid
färgprakten och glansen försvagar intrycket af dem; halva de
försvunnit och det toma rummet icke fylles, då inträder känslan
af förlusten.
Tillika med den vaknar en önskan, att närmare lära känna
målet för vår beundran. Man vill gerna se den person man
älskat i hans skrifter, likasom genomlefva sitt lif inför våra ögon,
man vill förena hans enskildta lefnad med hans yttre handlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
