Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VII
Lundgren, dotter till handlanden J. Lundgren i Norrköping. Ingen
af hans anförvandter, på fädernet eller mödernet, äro kända för
poetiskt sinne eller anlag. Snillet är oftare ett skaparens infall,
än ett arf. Dahlgren stod, i detta hänseende, alldeles enstaka inom
slägten, en oas i öknen, ett stjernskott i den mörka natten. Sin
far hörde man honom sällan omnämna: sin mor omtalade han
ofta med vördnad och kärlek, såsom en gudfruktig, from, tarflig
och arbetsam qvinna, gladlynt och treflig i umgänget. Uti
Dahlgrens barndom flyttade föräldrarne från Stens till Stafsjö bruk, i
Kila socken af Södermanland, der fadern sannolikt äfven innehade
en inspektörs befattning. Begge dessa ställen hafva ett utmärkt
vackert läge, och synas redan i barnasinnet hafva ingjutit denna
känsla för naturens skönheter, hvilken sedan så ofta uttalade sig i
den unge skaldens lyckligaste diktningar. Ännu under sina äldre
dagar berättade han med förtjusning om sina barndoms- och
ungdomsminnen från dessa herrliga trakter, Vikbolandet och Norrköpings
praktfulla nejder, Eålmårdens undersagor, m. m. — Slutligen
öf-vertogo föräldrarne arrendet afBråborgskungsgård, invid Bråviken,
uti Dagsbergs socken. Stället är beläget vid stranden af Bråviken,
midt emot Marmorbruket. Här dog fadern (1805?). Dahlgrens
mor bosatte sig härefter i Norrköping, och afled derstädes omkring
år 1814.
Hans barndomslärare var sedermera prosten och kyrkoherden
i Norra Wi, magister L. J. Borens. 1 sina yngre år späd till
växten, blek och besvärad af en hektisk hosta, troddes Dahlgren
hafva anlag för lungsot. Till lynnet var han retlig, anträffades
ofta tårögd och ansågs vara sluten och sarkastisk, hvilket aflägsnade
från honom mera lifliga och öppna sinnen.
Han genomgick Linköpings skola och gymnasium. Ingenting
tillkännagaf hos honom de stora anlag han sedermera utvecklade.
Hans framsteg voro så ringa, alt han alltid befann sig bland de
sista i sin "ordning." Härtill torde, under hans gymnasii tid,
orsaken böra till en del sökas i redan då böljade poetiska öfningar, med
hvilka han helre sysselsatte sig än med lexan. Han yttrade om sig
sjelf, att han "den tiden slumrade." Följden blef, att de gamle, sträfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
