Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»XIX
seende, under riksdagen 1834—1835. Men det inträffade med
Dahlgren, hvad som händt andra före honom, och alltid blir
fallet under starka menings stridigheter: den kraft, som en gång
är satt i rörelse, låter sällan leda sig i den riktning, dit
upp-hofsmännen velat föra den, eller hejda sig vid den punkt, der
desse vilja stadna. Den rycker snart både dem och sig sjelf
in i oredan eller förderfvet. Den som kastar sig uti häftiga parti
tvistigheter, sträfvar förgäfves att bibehålla sig inom en sansad
måtta. Den svages förmåga dukar under för den starkes, och de
som kraftfullt och med lifligt deltagande störta sig i bruset, blifva
ryckte in i någon af ytterligheterna, utan att] sjelfve känna det,
eller ock emot sin vilja.
Detta fick äfven Dahlgren erfara. Han hade, vid nyssnämnde
riksdag, slutit sig till de politiska menings-männen, de der sjelfve
kalla sig liberale och reform-vänner; men åt hvilka deras
motståndare vilja gifva namn af omstörtare, och förstörare af allt
häfdvunnet och historiskt fosterländskt. Han arbetade med nit i
deras leder, bidrog icke litet att skjuta fram deras åsigter samt
att understödja deras bemödanden. Men nästa riksdag inföll år
1840. Dahlgren var för tredje gången utsedd till sina
embetsbrö-ders ombud, och fann nu, med öfverraskning ooh verklig fruktan
för utgången, att han bidragit till att frammana en magt, hvilken
vuxit honom och alla sansade öfver hufvudet; att den urartat till
beräknad bitterhet emot regentens person. Det som förut varit en
politisk åsigt, hade redan hunnit upp till en befallande politisk
myndighet, samt från ett, såsom det förut tycktes honom, ädelt
sträfvande att lossa föråldrade, besvärliga band, öfvergått till en
våldskraft, hvilken, ehuru troligen omedvetet, skulle bortrycka det
goda, det sekel-bepröfvade, jemte det förrostade gamla. Att
besvärja eller stäfja denna magt, stod icke mera i hans än uti någon
annans förmåga. Det återstod således för honom, att antingen
bortföras af den brusande störtfloden, eller att låta den storma förbi och
sjelf stadna på den punkt, utom hvilken han ej ville gå. Men då var
äfven all hans styrka inom densamma, all hans förmåga att verka
derstädes, helt och hållet till intet gjord. Han valde den sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
