- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Första delen. Lyriska dikter /
XXII

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»XXII

icke. Jag kunde utan möda gä, springa och dansa, ja jemväl ha
kläderne tätt spända om underlifvet. Nil beslöt jag rSdfräga en
läkare. Han förordnade klorkalk-smör, som frätmedel. Jag
begagnade det en tid och var under allt detta i vanlig rörlighet, si väl i
embetsgöromål som vid riksdagen. Men då jag närmare kom att
öfvertänka saken fann jag gagnlösheten af denna föreskrift.
Hårdheten hade nemligen, efter hvad jag tyckte mig känna, gått så
djupt, att för dess borttagande fordrats en anfrätning ända till
inelfvorna. Jag tänkte då, att det var bättre, att naturen
småningom gjorde detta än jag sjelf. I förra fallet hann jag långsammare
till det slutliga resultatet döden, i senare hastigare. Året derpft
blef jag hemfallen åt choleran, hvarifrån jag långsamt repade mig,
och hvartill nära ett år behöfdes. Jag yppade då för den
läkare, som mig vårdade, mitt fysiska onda ofvan nafveln. Huru
mycket han förstod deraf lemnar jag derhän; men han började med
att föreskrifva cerat, hvilket naturligtvis tjente till intet. Han
föreslog då svältkuren. Jag var villig till allt och slet med tålamod
mina nio veckor, och tre dertill. De första 3 à 4 veckorna
skötte jag min tjenst; men sedan blef jag allt mera kraftlös, dock ej
så, att jag ju icke höll mig uppe och var dagligen ute. Kuren
gjorde ingen förändring på det onda. År 1836 började jag fåmehn
deraf. Trängre kläder kunde jag ej mera fördraga, stickningar
och svåra ristningar infunno sig, och såret vidgades mer och mer.
Jag böljade nu förstå, att saken ej stod att hjelpa. Man lät mig
förmärka, att det var kräftan. "Godt" tänkte jag, ’’här gäller nu mod,
tålamod och framför allt att spela rolen af en frisk." Jag besvor
läkaren hålla mitt onda hemligt; emedan derpå berodde min
familjs soutien. Jag hade nemligen inträdt i riksgälds-kontoret
1834, och med tillhjelp af det arfvode, jag der ägde, kunde jag
underhålla nätt och jemnt mitt hushåll; ty som komminister hade
jag knappt 2,000 R:dr rglds inkomst. Att söka pastorat var för
sent, att draga mig ur verlden gick ej an. Jag spelade alltså ett
maskeradt spel. Jag var med på kalaser, dryckesgängen, skref
vers, orerade, predikade och gick på i andans svett uti min tjenst.
När jag var i ensligheten, kände jag först plågorna och det i dub-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 27 19:43:23 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free