Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»XXVI
som ban alltid åskådade sina föremål i den nedgående solens
gulnande sken; Dahlgren ser dem under middagshöjden, dl
skuggningarnes dubbelljus lemna tillfälle att skåda dem uti eller att
locka ur dem parodierande bilder. — Äfven vid det mest yrande
gyckel af Bellman, tycker man sig höra, eller kftnner i sitt inre,
liksom en dubbelton af elegisk klang; hos Dahlgren är det en
stormande, ren glädje, stundom med en lått karrikatur af lifvets
förhållanden, af omgifningen, af vänner, af deltagarne i fröjdefesten.
Sjelf betraktade han sitt författarskap såsom en ögonblickets eller
hflnföringens svindlande lek, hvilken ej hade något högre mål än
stundens glädje. Hans eget yttrande är: "Andra må skrifva för
den odödliga lagern, min Sr blott en sommarkrans, som
vissnar innan hösten kommer; den är ej, såsom lagern, evigt grön.
Dock tänker jag så här: det odödliga bor inom oss och de
himmelska känslor, som genombäfva min själ här i lifvet, förkolna ej
i en annan verld. Välkomne en gång dit upp, der skall jag
sjunga för er: om våren och de dagliga jubelfesterna, om
Christianson och si vidare; eller skulle man ej få skratta i himmelen? Vår
Herre sjelf är den störste komiske författare jag känner!"*)
Flertalet af hans naturbeskrifningar hafva ett slags urbild
{följande teckning: "Den som ej förstår att läsa i naturens bok, för
honom äro alla böcker tillslutna; de äro dock intet annat än
kommentarier till den stora himmelska upplagan, som vår herre lät
trycka anno mundi 1, och hvilken foliant ingen mägtat genomläsa,
mer än han sjelf. Hvad äro stjernorna på himmelen annat än
bokstäfverna i denna upplaga, månen ett stort ord, som börjar
kapitlet om natten och dess stjernedansar. Hvad är solen annat än ett
kursivt ord, som ingen kan öfverhoppa, emedan den bränner i öga
och hjerta, och betyder: Jehova; Gud■–-Månen är
nattens blanka ansigte; det kunde också vara någonting tvertom.
Månen är hanrej, derföre är han blek och har fått horn.... Månen
är en tjufpojke, som tror att vi äro ankor i naturens stora dam;
*) Ur ett förord till: Komisk Kalender för år 1819, utgifven af
jlucidor den Lycklige; en otryckt samling af de mångal
illfällighets-stycken, ban så rikligen strödde omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
