Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Dock högst i majestät vi édor röja,
När, uti koppar klädde, fram J dragen
Med blixtens pil och tunga, hemska slagen.
När edra händer dundrets åskor höja»,
Naturens stämma tystnar då i lunden,
Så stilla blifver böljan uti sunden,
Sitt korn på åkern skrämda fogeln glömmer,
I blommans sköte fjärilen sig gömmer.
Allt skälfver: berget på den djupa grunden,
Den späda rosen på sin låga tufva,
På klippan örnen, skogens turturdufva,
Och näktergalen uti myrtenlunden.
En vredesblixt är hela himlen vorden;
Ett bröst af dödens fasor hela jorden.
Hvar sträng på verldens harpospel är sprungen,
Hvart ljud är dödt, som klang i rosendungen.
Men blixten upphör. Saktare gå ljuden
Från ljungaren, och regnets skurar stanna.
Allt mer det ljusnar kring om fästets panna.
Ur dunklet återträder gyllne guden.
Till vesterns bryn de spridda skyar hasta,
Vid aftonstjernans fot de stilla rasta,
Likt lamm, som trygga mötesplatsen hinna
Och glada slå en ring kring sin herdinna.
Förunderliga väsendén! Ej ägen
J något hem, ej några hviloställen;
Nomader mellan morgonen och qvällen,
För er den hela himlarymd är vägen.
Från öster purpurns färg till eder bringas,
Ert gula hår af vindens sylfer slingas.
Med stjernorna J danden om på kullen,
Och månens klot emellan er J rullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
