Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Sag, o sol, hvem som gaf
Dig den magtcn att gå
Ur din dimfyllda graf,
Utur morgonens haf
Och dess gullböljor små?
År du ett förebud
Af den stora dagen,
Uppståndelsens dag, —
Af honom, som nalkas,
Den mügtige segraren,
Dödens förkrossare,
Fursten till lifvet,
Himlarnes Gud?
Så döp då och rena i böljans kristall
Ditt anlet, att klart det må lysa och strimma,
Som förr, när du steg utur allmörkrets svall,
Att fram öfver lustgårdens blom-ängder glimma:
Du måne, som står der i morgonens sal,
Än stadna en stund uti Ajalons dal,
Det heliga, mägtiga undret att skåda,
Som skall denna dag för hvart öga sig båda!
qvinnornas vandring till griften.
O qvinnohjerta, du i verlden
Oss trycker aldraförst till dig!
Du följer oss den sista färden,
På grafvens mörka, dystra stig.
Uti din blick bo känslans tårar,
Och öfver kindens rosenvårar
Dess trånads-skimmer sprider sig.
Ett dödligt föremål dock hinner
Ej eder tanke, der J gån;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
