Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Kung Salomo satt sig allt uppå sin thron,
Han skrek till sin nait: "Jag ger hin i den ron!
"Jag dansar ju ur mig båd’ lefver och lunga,
"Ändock mina dagar bli mulna och tunga." —
Markolphus han gick för sin konung att stå:
"Min kung! jag den saken kan icke förstå;
Ett medel jag vet dock, som kanske kurerar." —
"Så säg det," sad kungen, "jag promt det proberar." —
"Du har ju en flotta?" — "Ja, visst har jag det!" —
"Godt! då vill jag föreslå ers majestät,
Att skicka den ut i de kommande vickor,
Att hemta från Ophir guld, apor, borickor." —
Kung Salomo genast de orderna gaf,
Att sätta ut flottan på brusande haf.
Hans storamiraler flux orderna följa,
Och snabbt ilar flottan på brusande bölja.
Tillbaka från Ophir den länder i hast,
Med apor, borickor, papgojor en last.
Upp till residenset de samtlige drifvas;
Straxt börjar kung Salomos hjerta att lifvas.
Der passade apor allt upp vid hans bord,
Der utskreko papgojor hvarje hans ord,
Borickor i perisatta ridsadlar blänkte,
De stodo i gyllene krubbor och tänkte.
Men åter steg konungen upp på sin thron,
Och skrek till sin narr: "Jag ger hin i detf ron!
"Mitt hjerta på nytt börjar sörja och ängslas,
"Båd’ nätter och dagar af ledsnad jag fängslas." —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
