Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Den första månskensqv&llen 1 Eden.
Äolen sjönk i dalarne, en perla
Uppå gräsets sammet, trast och erla,
Gök och siska slutade sin sång.
Fältet stod och sken i purpurslöjor,
Sakta sänkte blåa böljans möjor
Sina hjessor; hjortens snabba språng
Stadnade vid källan, i hvars spegel
Glänste rosens knopp och fjärilns segel,
Mellan silfverböljors sakta gång.
Dufvan slog ihop den hvita vingen,
Liljan stod i täcka blomsterringen,
Och en tår på hennes kinder rann.
Täta lofven gröna skuggor sträckte:
Nu den sista flamman, solen väcktè,
Nedom bergens höga spetsar hann;
I déss gyllne spår én ljusström följde,
Som med rosor fästet öfverholjde
Och i purpur üfvCr böljan brann.
"O! hvart giok du?" t— suckade naturëh —
"Gyllne konung der uti azuren!
"Sjönk du, himlens grannaste klenod,
"I det djup, som vattnets vågor pressa?
"Föll då kronan från din stolta hjessa?
"Nyss i dalarne så skön du stod."
Se, det mörknar. Skuggor sig förlänga,
Svarta mantlar öfver träden hänga,
Och i sorgskrud svepes dalens flod.
Dalilyrens Sami. Arbeten I. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
