Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Skttldmttn i Sunnanakog.
Det ståndar en sköldmö i Sunnanskog,
Med Venerns urna på arm.
Af purprade molnen hon kransad är;
Och Vettern speglar, bland fjermaste skär,
Jattinnans blånande barm.
Hon q väder, och vågor dansa i ring;
Hon tystnar, och böljan blir still.
Hennes fot af smaragder glimmande står,
Och nickande fogeln på hjessan slår
Mot himlen sin klingande drill.
När seglarn plöjer den lugnade våg,
Hon lyfter hans hängande flagg.
När snäckan ilar på brusande sjön
Och vrider seglet mot famnande mön,
Strax stillar hon stormarnes agg.
Hos henne fördröjer sin blixtrande fart
Så gerna den kärliga vår.
De kyssa hvarann vid solgudens dans,
Och rosig strålar den doftande krans,
Som smeker de älskandes hår.
När sommaren flyktar, tårarnes ström
Sig störtar från ögonens par.
När hösten hviner i fjellväggens vrår,
I fallande lockar hon sprider sitt hår
Och kyles af vintriga dar.
Dahlgrens Saml. Arbettn. I. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
