Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t09
Jag gick från honom. Längre bort jag såg
Ett skyhögt berg af klara diamanter,
Der i en sal ett lik af marmor låg,
Uppå en sarkofag med gyllne kanter.
Hvad trolldomsmagt! Det samme yngling var,
Som nyss vid lifvets strand jag skådat har.
Uppöfver stod ett träd i praktfull skrud,
Dess frukt af guld, dess blad af silfver blänkte;
När vinden blåste hördes milda ljud.
Ikring sin krona stammen strålar stänkte,
Dess jernrot ned i djupa bergen sköt;
Som dagg smaragd kring täta bladen flöt.
Bedröfvad jag vid sarkofagen stod
Och gret den sköna ynglings hårda öde-,
Och häftigt lopp uti mitt bröst mitt blod.
Då ropte det: "Vik hädan från de döde!" —*
En gång sig öppnar till en vidsträckt mark,
Och för mitt öga låg en blomsterpark.
Der dofter ångade i hvarje lund,
En nytänd sol log från det ljusa höga,
Ned öfver rosenskarans rika grund;
En tår stod i hvar blommas blida öga;
Hvad under här som mina blickar hann!
Jag på en blombädd samma yngling fann.
Der sofvande, i tusen rosenband
Han fjettrad låg, och djupa suckar trängde
Utur hans bröst, som i en feberbrand
Med blekhet rodnad sig på kinden mängde-.
Hans brösthvalf häfdes tungt; tyst hjertat slog,
Han stundom andan häftigt åt sig drog.
Dahlgrens Saml Arbelm. I. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
