Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
id 5
Hvar minut ott sekels sköna fröjd,
Hvarje hjertslag solars hjertelag klappar,
Och odödlighetens strömmar tappar
Bacchus till hvar törstig från sin höjd.
Rödt ar dock den aldraljufsta färg.
Hvad är solen på sitt himlaberg,
Om ej purpurmantelns stråle faller
Öfver daggens, böljornas kristaller!
Hvad är qvinnan, om ej ljuset sår
Rosens smink på kindens liljovår,
Purpurns glans på läpparnes koraller!
Qvällen hviftar sin scharlakansdrägt,
Morgonen sin prakt af purpurn lånar,
Se, hur blygsamt Ungens törnros rodnar,
När hon kysses af den heta flägt!
Alla strålar lekte uppå mark,
Djupt i böljan blåa färgen göt sig,
Hoppet klädde grön den unga park.
Till en krans den gyllne färgen knöt sig.
Skuggan med de svarta ramar låg
Ner i dalen, vildt omkring sig såg,
Till dess ljuset emot dimman bröt sig.
Då kom hoppande till jorden ned
Böda strålen, kyste blommans knoppar,
Purpursådde fältets nakna hed,
Ilängde på dess blommor daggens droppar.
Under rànkans evigt gröna natt
Drufvan på sin stjelk förbleknad satt;
Strålen sken derpå, och med detsamma
Brann i henne lifvets guda-flamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
