Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£284
"Ja, han är borta," så suckade echo,
Och in i berget sig klagande stängde,
Längs öfver dörren ett bårkläde hängde
Utaf de gulnade lönnarnes blad.
Bäckens små böljor i krusning sig veko,
Liksom i sorghufvor, samman i dalen;
Flora bedröfvad och blek satt i salen,
Språka om Wetzen med hvar Oread.
Och nu de tänkte sig alla tillbaka,
Än hur han gått der i skogsdäldens tystnad,
Mättat med foglarnes samljud sin lystnad,
Eller ock klinkat på lyran med hand;
Suttit i gröngräset ända till haka,
Samlat narcissor, violer, konvaljer,
Prydda med daggens små klara emaljer,
Till någon högtid vid Mälarens strand.
Än hur på vågen, med Fredman i sköte,
Muntert han trallat: "Hej! Biåsen nu alla!
"Ulla vår Ulla dig syster vi kalla,
"Fii vi dig bjuda af drufvan, den der?"
Än hur han vännerna vandrat till möte,
Flaskorna skakat till vingudens heder,
Tumlat på dunmjuka tufvorna neder,
Glädtig och språksam, rödblommig och kär.
Så af naturen han skördat sin as^fu-;
Ty hennes älskling han var öfver måttan,
Båd’ när på Örby i löftäckta grottan
Sommarens svalka till ro honom böd,
Eller när ljufligt, vid vårsolens dager,
Suset af Djurgårdens grönskande ekar
Vinkade skalden till tjusande lekar,
Framför en pontaksbål, roseneröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
