Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Slänggnngan-
t uti verlden ju gunga vill,
Och derför har det ock kommit till.
Sefiren gungar uppå sin ros,
Och flugan hyssas af hästens nos,
Metrefven gungar invid sitt flöte,
En fjäril vaggas i liljans sköte,
Och fogeln, väckt utaf solens sken,
En gungning tager på trädets gren.
Och ser man bort i det fjerran blå,
Hur böljor komma och böljor gå,
I hvita slöjor och vindsnabbt lopp,
De alla gunga än ner än opp.
På deras ryggar i bläddrig fragga
De stolta skeppen med master vagga,
Och sjelfva vimpeln, i toppen röjd,
Vill ^ också gunga i luftens höjd.
Ack! skulle menskan då helt allen,
Som blott har undfått två klena ben,
Beständigt nödgas att stå och gå,
Och sina knotor ej hvila få!
Dess dagar voro då allt för tunga.
Nej! också hon blifvit skapt att gunga,
Och gunga mera än någon ann;
Ty hon behöfver det nog, min sann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
