Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
September-Aftonen.
ön dagens början är, dess Aurora,
Utur hvars sköte solen rinner opp,
Likt utur kullen rosens purpurknopp,
Mildt lockad fram af sommarns väna Flora.
I dag mig Hesperus dock mera gläder,
Då nu han i sin prakt på fästet träder.
Ty fjerran härifrån jag vet en flicka;
Hon liksom jag i denna aftonstund,
Från någon grönklädd kulle eller lund
Gladt längtar att i vesterns guldhaf blicka.
Der mötas våra ögon, våra hjertans tankar,
Der kasta vi för ögonblicket våra ankar.
Så ren och klar som själen hos en engel
Är himlen denna stund uti sitt blå,
Der soln i rymdens djupa haf tycks stå
Lik fjellsjöns gyllne neckros på sin stengel.
Snart ned till vesterns bryn dess bana hinner,
Snart sista flamman bakom skogen brinner.
Allt är så lugnt, så stilla i naturen,
Som skapelsen i djup begrundning stod,
Och öfver fälten strömmar ljusets flod,
Med qvällens fläkt på fridens armar buren.
I fjerran rymder vattnets mörkblå vågor
Förgyllas mer och mer af vesterns lågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
