Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inlaga
till Riksens Ständers Justltle-Ombudsman
från samtellge det HSgvSrdlge Ståndets
Fruar år 1S40.
När höstens kalla pust i bleka lofven skalf
Och fogeln tystnade i lundens glesa hvalf,
Vi hoppades förvisst se våra männer åter;’
Dock fåfängt detta hopp för oss sig öppna låter.
Det mörknar mer och mer kring lefnadshimmelns brädd
Och tomt är der på tröst, liksom vår hvilobädd.
Ånyo ett qvartal de grymma män begärat,
Och så i dubbelt mått vårt arma bröst förfärat.
"Till jul," så heter det, "åtminstone till jul
Vi erna att bli qvar i våra riksdagsskjul;
"Först uppå slädon ni oss har att hem förvänta.
"Vår kärlek mellertid vi insatt ha på ränta
"Mot fyra och en half; ty sex ger ingen mer.
"Till nyår aldrasist ni då oss återser."
Så uti sina bref de hem till stiften skrifvit,
Sen de trefjerndels år vid riksdagen fördrifvit
Och gjort, det vete Gud, allt, utom hvad de bordt. —
Än skylls på ministèrn, som icke fullsatt blifvit,
Än på regleringen, som man åt staten gifvit,
Att den ej färdig är, än är det bränvinet,
Som vållat, med sin flod, så dröjsmål som förtret.
Men allt är idel dikt, att slugt sig undandrilla
Och de enfaldige med dunster att förvilla.
Nej! rätta skälet är helt annat, och det är,
Hvad nu uppgifvas skall i följande besvär:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
