Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<126
Till Biskop Franzén,
Med anledning af en honom egnad skål, den 27 Juni 1840.
Hur allbesjungen solen, då i öster
Hon trader upp i morgonrodnans glans,
Och vacker med sin anblick foglars röster,
Och åter öppnar ängens slutna krans!
Ty ifrån dvalan och den tunga natten
Till mornadt lif hon kallar minsta grand:
Den örn, som speglas i de mörkblå vatten,
Den fjäril, som sig satt vid källans rand.
Allt rör sig då, till nya mödor manas,
Och menskan framför allt, som skapad är
Att vist benyttja tiden på sin banas
Snart mätta rymd, som ned i grafven bär.
Den unga dagen derför billigt lofvas,
Som allt till verksamheten återför,
Och öfvar upp hvar kraft, hvar ädel gåfvaö
Huldt gifna lott, till hvad den vara bör.
Men äfven prisvärd då hon står i vester
Är dagens stjerna i sitt majestät.
Hur mägtigt jemväl då vår blick hon fäster
Med detta milda lugn i sina fjät!
Ej middagssolens styrka från det höga
Hon i sin sänkta stråle återger,
Nej, hennes sken fördraga kan hvart öga:
Ett sken, som stundligt mildras mer och mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
