Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tunga boja, hvarje vasen bàr,
Med dagens gryning nattens öde följde,
Och allt sin fröjd, sin frihet återtar.
Och solen uppgår nåderik och herrlig
Med glädjens skimmer i hvar enda blick.
Hon smeker med sin stråle, varm och kärlig,
Det minsta grand, som lif och anda fick.
Se’n mörkret flyktat, grönskan ler och täcker
Den vida jorden med sin hulda drägt,
Och purpurskåln ånyo blomman räcker,
Och känner sig med ljusets alfer slägt.
Ty se, befriarn kom, den englamilde,
Den dyrkansvärde i sin äras glans,
Och ljus och mörker genast åt sig skiljde,
Och seger öfver våldets boja vanns.
De hemska tjensteandar, natten sände
Till rof och plundring ur sitt afgrundssköt,
Till sina svarta kulor återvände
Vid första glimt, som fram ur östern bröt.
Nu svingar fogeln, löst utur sin dvala,
Och stämmer morgonhymnen muntert opp.
Nu med hvarannan träden åter tala,
Der bäcken ringlas i sitt silfverlopp.
På berget frihetssången redan klingar,
Vid jägarns rop och lösta kopplets skall.
Sin hjord ånyo herden sammanbringar
Och -för den glad och lifvad ut i vall.
Och hvarje lifskraft vaknar opp ur drömmen,
Till verksamhet allt kallas upp på nytt.
Som droppe följs af droppe uti strömmen,
Så kraft vid kraft ur dvalan åter grytt.
Ett skimmerspel, en rörlighet sig speglar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>