Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<135
I ljuset lefva utan uppehör,
Man säll och upprymd känner sig en like,
En sångare i deras tempelchör.
Då drages slöjan bort från tankens öga,
Guds verld, hur herrlig står hon ej och skön!
Derofvan sanningssolen i det höga,
Och bär, der nedom, hvarje bröst till bön!
Från hjertats altar offerflamman höjes
För ljusets hyllning, som kring rymden går,
Och för hvar fridens flägt, som stilla röjes,
I menskoögat darrar gladt en tår.
Det gamla är förgånget, natten, döden,
De hemska dimmor viljan strödde kring.
Med himmelen förbundna våra öden,
En hvar en länk i ljusets klara ring.
Allt blir så fritt, sjelfsvåldigt ej, men enadt
Uti den frihet ljusets budord lär,
Och menskohjertat skäradt, klart och renadt
Från allt, hvad stoft och jordisk smitta bär.
Väl icke lika ljus till alla faller,
Allt efter sin natur och plats det får.
Med möda strålen genom löfvens galler,
Med lätthet öfver öppna fälten går.
I dalen ljuset sig med skuggan blandar,
På bergets topp det svallar i sin glans,
På molnen sig i guld och purpur randar,
Och kringom böljans hjessa till en krans.
När örnen badar sig i solens strålar,
1 lundens skymning näktergalen bor.
När stolt i fägring markens törnros prålar,
Resedan blyg sig ställt i skuggans flor.
Der floden prunkande på fälten lyser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
