Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<143
Hon den enda är af alla,
Som vi dyrka och åkalla.
Hvad hon älskar, älska vi,
Hvad hon afskyr, afsky vi.
Men en tid och än en annan,
Och ett sorgmoln breds kring pannan,
Tårar strömma; ty ej mer
Huldgudinnan mot oss ler.
I ett annat nät nu fången,
Hennes kärlek bort är gången;
Eder, löften dem hon tömt,
Allt, ack, allt är gömdt och glömdt!
Nu man i förtviflan fattar
Fjädern och åt Phoebus skattar,
Gjuter ut sitt rimmeri
I en gråtmild elegi.
Lofvar att i böljan sluta,
Eller sig för pannan skjuta,
Eller ock att genast ta
Flykten till Amerika.
Intetdera af dock blifver;
Ty tillfreds man snart sig gifver,
Tager verlden som hon är,
Och blir andra gången kär.
Fram till altaret man föres,
Fingret in i ringen köres,
Svarar ja! så hes och däst.
Nu man fästad är och läst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
