Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må trädgårdsföreningen skryta
Med blommor af täckaste glans,
Mot dem ej en enda vi byta
Af Ingeborgs rosenekrans.
De förra högst blomstra en vecka,
En månad, törhända och två;
Men rosorna uppå vår flicka
I åratals skiften bestå.
Fritt svanen i Haga må prunka
Med snödrifvans lysande charme,
I hvithet han efter får lunka
För Ingeborgs bländande barm.
Inunder det täcket man tyckte,
Att Amor smått andande låg,
Och örngotten tryckte och tryckte
Med fiken och sprittande håg.
Och munnen? En halföppen blomma,
Som tyckes än hviska så smått:
"Säg, vill du hit upp till mig komma?"
Än: "kom ej, jag jagar dig bort."
Och gången? På rosornas kalkar
Ej vestan bär lättare fot,
Än Ingeborg, då hon framhalkar
Att bollen i flykten ta mot.
Bekant var den ringaste planta,
Hvar buske med henne i lund,
Och skatan, som jemt vill bakdanta,
Vid anblicken teg uppå stund.
Ej sällan man vågen såg stanna,
Då syn hon på Ingeborg fick,
Och såg hennes höghvälfda panna,
Dess rosenemund och dess blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
