Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orden så lyckligt att lägga förmår,
Sag någon nyhet, om äfven på baken.
Afundsvärd du, som så snabbt kan dig röra,
Skåda och märka, och lyssna och höra;
Jag, stackars satan! jag står der jag står.
Skatan.
Just något nytt jag ej vet att förtälja,
Och icke heller om dylikt jag sköter.
Dock för momangen jag kanske skall välja
Det om två fendrikar på promenad.
Händelsen något på sagoprat stöter,
Aldrig sig vänskapen ömmare bådat,
Skarpare smekningar aldrig jag skådat,
Liksom till brudstol det burit åstad.
Rigtigt tokroligt att se tvenne smärta,
Unga gestalter så pinande kära:
"O, du mitt hjerta! mitt älskade hjerta!"
Klang i hvart tilltal ifrån deras mund.
Ja, det såg ut, som de ämnat förtära
Både med hullet och håret hvarandra.
Nå, nå! den saken är icke att klandra,
Om han i samtycket äger sin grund.
O, hvad det pustades rigtigt minutligt!
Hvitögat vändes mot höjden ej sällan,
Och n8r till jorden det återkom slutligt,
Tårar på tårar då tillrade fram.
Äntlig de satte sig neder vid källan;
Vips, då den längsta utaf dem och tyngsta
Tog på sitt knä den der minsta och yngsta,
Hviskade ömt: "O, mitt sötaste lamm!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
