Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<211
Och om sitt lamm band han skönaste kransar,
Vatten ur källans kristall-urna öste,
Bjöd det att dricka ur stålbekläddt pansar;
Lammet då drack att det storkna dervid.
Derpå med kyssar och famntag man slöste.
Lammet för myggornas närgångna flockar
Sirligt slog ut sina ljusbruna lockar,
Grannt de belystes af qvällsolens frid.
Nära vid källranden lammet då bröt sig
Sakta en Glöm-mig-ej, nyss uti blomma.
Såg sen med lammögon milda och fromma
Uppå sin herde och gaf honom den.
Han af förtjusning, oaktadt han snöt sig,
Slog sig för lammet pladask uti backen,
Kysste och knäböjde, ristade nacken,
Suckande: "Det är för mycket, min vän!"
Hördes så prassel ifrån några buskar.
Herden och lammet då genast uppstego,
Båda än bugade ömsom, än nego,
Vandrande derpå längs gångstigen fram.
Bullret var kommet ifrån några kuskar,
Hvilka till vall sina föl hade ridit.
Mera, ty långt inpå qvällen det lidit,
Icke jag vet om det bildsköna lamm.
Nu jag förmält, hvad jag kunnat upphemta;
Lappri det varit, men på din begäran
Har mig förlänats den skattbara äran
Ärligt förtälja hvad sjelf jag har hört.
Slut nu för stunden att jollra och skämta;
Ty jag är bjuden till syster som fadder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
